Förlossnings Berättelsen

Jaaa kära ni, vart ska man börja?
Vi börjar på fredan där den 12 augusti, jag började redan på morgonen känna rktigt starka förvärkar och dom höll i sig hela dagen så vi bestämde oss för att ringa in och dom bad oss komma in för en undersökning.
Väl inne så var jag bara öppen 1,5 cm, så det var bara att åka hem igen, så vi åkte hem till svärföräldrarna där vi redan lämnat Lionell. Jag fck några smärtstillande för att kunna sova under natten, och det gick bra.
På morgonen hade förvärkarna avtagit, jäva skit tänkte jag, men jag gav inte upp för det. På dagen tog vi en lte längre promenad som inte gav sådär jätte mycket resultat, men men, på kvällen sen tog jag å shams en ca 1,5 timmes promenad som däremot gav lite mer känningar sen lte senare på det ännu en lite längre promenad.
Sen var det läggdags och d började jag känna av, men tänkte inte så mkt mer på det somnade.

Under natten kände jag hur det spprade ut lite vatten, så jag ringde förlossningen, men dom bad mig vänta lte och kom det mer så skulle vi ringa tillbaka.
10 över 4 på natten kände jag denna gång hur det var på väg ut betydligt mycket mer vatten och jag hann preciiis ställa mig upp och då gick vattnet!
Jag ringde in och beslutade mig för att ta en dusch och sen komma n för en undersökning, förvärkarna blev allt kraftgare och tätare vi kom in ca halv 6 och undersökningen visade att jag var öppen 3 cm med  1 cm tillgodo så vi kom överens med barnmorskorna att jag skulle ta en promenad runt sjukhuset och komma tillbaka vi 8 tiden. Men med mina förvärkar blev det inte så mycket promenad vi gick upp till Caféterian jag la mig ner och shammi satte på Solsidan haha. Där låg vi i ca 1 timme sen gick vi tillbaka och då var jag öppen 4 cm, så nu var det igång!

Vi fick en rum ca 20 över 8 och jag brjade smått med lustgas genom de första förvärkarna tills jag fick EDA:n (epidiralen) sen la jag undan lustgasen och körde utan resten av tiden.
Det var en helt underbar förlossning jag var helt vaken och med hela tiden och jag å shams satt och pratade ända fram tills det att det var dags att krysta. Helt ofattbart hur allt var så lätt! Så här var det inte alls med Lonell, hans förlossning kommer jag knappt ihåg nånting av.
Så efter ca 4,5 timmar och 2,5 krystvärkar var vårat lilla mirakel ute!
Han vägde 4045 gram och var lika lång som storebror 54 cm!
Detta är ju ett tydligt bevis på att alla graviditeter och förlossningar är olika, för både graviditeten OCH förlossningen var helt tvärtemot det med Lionell.
Lionell graviditeten var hur lätt som helst medan förlossningen tog 23 timmar och var en riktig pina, dessutom kommer jag knappt ihåg nått.
Medan Kian graviditeten var en pina ända rån start, jag fick allt negativt en gravid kvinna kunde tänka sig få under en graviditet, medan förlossningen var en riktig Dröm förlossning =)

Kommentera inlägget här :