Vi är där för kidsens skull! Del 3

Jag har precis förlorat det viktigaste som finns i ett barns liv, inte bara en, utan båda. Frågan nu var: Vad händer nu? En tuff period stod framför mig och min lillebror med socsamtal, äldre syskon som släppte allt för att styra upp vårat liv, och komma på en lösning för oss. Vi var bara barn. 14 och 16 år gamla. Det var skittufft, men en sak var jag stensäker på, jag skulle inte skiljas från min lillebror, oavsett. Efter en lång process kom vi till en fosterfamilj, båda två, jag tillsammans med min lillebror, jag lyckades med det jag kämpade med mest, att inte skiljas från lillebror. Det är något jag är så otroligt tacksam över, min fostermamma som valde att släppa in mig och min lillebror i sin familj. 
 
Även här blev skolan en viktig plats i mitt liv. Jag valde även nu att tidigt försöka ta mig tillbaka till verkligheten. Skolan. Jag hade en lärare i Historia, religion och samhällskunskap, Kristina Lilja. Hon var även min mentor. Hon var fantastisk! Jag öppnade upp hela mitt liv för henne. Hon stöttade och jag hade låååånga samtal med henne om livet. När något knasade sig, var hon där och stöttade, oavsett. 3 år tillsammans stöttade hon mig, till dagen kom då jag skulle få sätta på mig den vita mössan och springa ut till familjen som stod där med fulaste plakatet ever med texten "Grattis till studenten Lindah". Jag skulle nu få genomföra det många nyblivna 18 åringar ser fram emot, att ta studenten och ge mig ut i vuxenlivet på riktigt. Kristina Lilja stod där med oss, lika glad som jag över att dagen äntligen är här. Jag klarade det! Jag kunde inte fatta! Under dessa 3 år träffade jag även min nuvarande man, som blev en väldigt viktig person i mitt liv under denna period. Han var en otroligt bra lyssnare som med sin närvaro stöttade mig genom allt. Även han stod där ute för fira mig på den stora dagen, tillsammans med min familj. 
 
Studenten var en av det roligaste dagarna i mitt liv, och jag hade redan skickat in flera ansökningar till olika högskolor. Alla till lärarlinjen. Jag skulle bli lärare. Jag skulle bli precis som Ingela Sandelin och Kristina Lilja. Två helt otroliga och starka kvinnor som blev mina förebilder.
 
Sommarlovet kom och jag väntade bara på brevet från antagningen. Jag jobbade extra på en skobutik för att tjäna pengar och försökte ta vara på livet som 18 åring, nybliven "vuxen". Ett brev från antagningen kommer hem i brevlådan och meddelar att jag blivit antagen! Jag kom in på min lärarlinje, till hösten skulle jag äntligen få börja min resa till att bli det jag drömt om, att äntligen få bli lärare. Någon vecka efter har jag en studentlägenhet, inte långt ifrån min fosterfamilj. Jag flyttar, börjar studera och mitt liv rullar på. Fallgropar stöts på även på denna resa, min lillebror blir tvungen att flytta av olika anledningar och självklart flyttar han hem till mig, 2 st (ibland 3 med min man) bor vi på 19kvm. Han går klart gymnasiet jag blir gravid och flyttar hem till svärföräldrarna, livet tar en ny vändning med bebis och allt. 
 
Här står jag snart 7 år senare med 2 barn, nygift med en fantastisk man som jag hållt ihop med sen 18 år och snart ska vi flytta. 

Kommentera inlägget här :