När den lilla man skapat

För lite mer än två veckor sen bröt min äldsta son L armen, vi tillbringade 9 timmar på akuten och fick beskedet om att han fått fraktur på båda benen i underarmen.
Läkaren sa att det där kommer läka fint, barn läker bra, det kommer inte behövas operation.
Vilken lättnad, en sån liten kille ska inte behöva gå igenom de i 5 års ålder.

På återbesöket 2 veckor senare röntgas han om och det har inte läkt som de hade hoppats på. 
Läkaren meddelar att en akutoperationstid kommer bokas in och operationen måste göras så snabbt som möjligt. 
Med en liten klump i magen åker vi hem, känns inte riktigt som man tagit in det läkaren sagt. En liten tår lämnar mitt öga. Opereras? Min lilla kille ska nu sövas ner och opereras? Usch! Jag tittar på han och frågar hur känns det L är det något du undrar över inför operationen?
Han svarar med en riktigt modig röst: "Nädå, jag kommer bara sova och inte känna något sen kommer dom skruva dit en bricka i min arm, lägga gips igen sen kommer jag vakna å så är det klart!"

Min lilla älskling har verkligen tagit in allt läkare berättat, han känns as cool, han är as cool. Grät knappt när han föll och va hur duktig som helst på akuten.
Min lilla krigare!

Men trots att jag ser att han är så stark så kan jag inte hålla tillbaka tårarna när jag tänker på vad han kommer behöva gå igenom. 
Men jag vet att det kommer gå bra, jag vet att han kommer klara detta galant. 
Barn är barn och olyckor händer, sånt är livet! 
Imorgon gäller det, operationstiden är 07:15, S kommer vara med honom, jag väntar hemma och ser till att hans favoriträtt är klar när han kommer, falukorv och makaroner. 
Mina tankar går till min lilla krigare imorgon!


Kommentera inlägget här :