Operation day

Klockan ringer 05:15 om två timmar ska L vara på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Klumpen i magen har inte släppt än, men jag intalar mig själv hela tiden att allt kommer gå bra.
Det går bra.
Mammahjärtat brister i vetskapen om att man står där helt maktlös när ens lilla vackra skapelse ligger där helt hjälplös, kanske rädd, fast han säger att allt är cool. 
Jag sitter hemma i väntan på att S ska ringa och ge mig den goda nyheten, att allt är klart och har gått bra 🙏

Kl hinner bli 9:30 då ringer S och meddelar att han precis åkt in i operationssalen, han satt bredvid L när han sövdes, höll hans hand.
Jag brister, tårarna rinner, jag vill vara där och krama om honom men vet att jag inte skulle klara av det.
Två stålpinnar opereras in där benen har gått av.

Kl 11:30 får jag denna bild:

Vår lilla krigar har klarat operationen galant och allt har gått bra! Tack gode Gud!
Bilden får mig att fälla ännu fler tårar, att se min lilla modiga älskling ligga där och jag kan inte krama honom. Men allt har gått bra och det är det viktigaste, pappa är där och kramar om honom åt oss.
Runt kl 15 får jag första samtalet, dom är redan hemma, jag är i centrum och letar efter en liten pressent till honom.
Jag får prata med den lilla krigaren, hans röst är svag och låter trött. Jag får tårar i ögonen, jag vill vara där NU jag skyndar mig hem och blir så glad.

Han sitter där i soffan med en kunde i knät och ett stort leende på läpparna! Han är as cool, Chillar, skrattar skämtar. 
Såååååå skönt å se!
Han e så grymt stark och modig! Så stolt över honom!

Nu är det fyra-sex veckor till med gips sen ut med stålpinnarna som opererats in. Sen är han fit for fight igen.
Vår älskade lilla krigare! ❤️🙏💪

När den lilla man skapat

För lite mer än två veckor sen bröt min äldsta son L armen, vi tillbringade 9 timmar på akuten och fick beskedet om att han fått fraktur på båda benen i underarmen.
Läkaren sa att det där kommer läka fint, barn läker bra, det kommer inte behövas operation.
Vilken lättnad, en sån liten kille ska inte behöva gå igenom de i 5 års ålder.

På återbesöket 2 veckor senare röntgas han om och det har inte läkt som de hade hoppats på. 
Läkaren meddelar att en akutoperationstid kommer bokas in och operationen måste göras så snabbt som möjligt. 
Med en liten klump i magen åker vi hem, känns inte riktigt som man tagit in det läkaren sagt. En liten tår lämnar mitt öga. Opereras? Min lilla kille ska nu sövas ner och opereras? Usch! Jag tittar på han och frågar hur känns det L är det något du undrar över inför operationen?
Han svarar med en riktigt modig röst: "Nädå, jag kommer bara sova och inte känna något sen kommer dom skruva dit en bricka i min arm, lägga gips igen sen kommer jag vakna å så är det klart!"

Min lilla älskling har verkligen tagit in allt läkare berättat, han känns as cool, han är as cool. Grät knappt när han föll och va hur duktig som helst på akuten.
Min lilla krigare!

Men trots att jag ser att han är så stark så kan jag inte hålla tillbaka tårarna när jag tänker på vad han kommer behöva gå igenom. 
Men jag vet att det kommer gå bra, jag vet att han kommer klara detta galant. 
Barn är barn och olyckor händer, sånt är livet! 
Imorgon gäller det, operationstiden är 07:15, S kommer vara med honom, jag väntar hemma och ser till att hans favoriträtt är klar när han kommer, falukorv och makaroner. 
Mina tankar går till min lilla krigare imorgon!


MysBarn!!