Lindah Linnéa Siv

Vi börjar på fredan där den 12 augusti, jag började redan på morgonen känna rktigt starka förvärkar och dom höll i sig hela dagen så vi bestämde oss för att ringa in och dom bad oss komma in för en undersökning.

Väl inne så var jag bara öppen 1,5 cm, så det var bara att åka hem igen, så vi åkte hem till svärföräldrarna där vi redan lämnat Lionell. Jag fck några smärtstillande för att kunna sova under natten, och det gick bra.

På morgonen hade förvärkarna avtagit, jäva skit tänkte jag, men jag gav inte upp för det. På dagen tog vi en lte längre promenad som inte gav sådär jätte mycket resultat, men men, på kvällen sen tog jag å shams en ca 1,5 timmes promenad som däremot gav lite mer känningar sen lte senare på det ännu en lite längre promenad.

Sen var det läggdags och d började jag känna av, men tänkte inte så mkt mer på det somnade.

---

Under natten kände jag hur det spprade ut lite vatten, så jag ringde förlossningen, men dom bad mig vänta lte och kom det mer så skulle vi ringa tillbaka.

10 över 4 på natten kände jag denna gång hur det var på väg ut betydligt mycket mer vatten och jag hann preciiis ställa mig upp och då gick vattnet!

Jag ringde in och beslutade mig för att ta en dusch och sen komma n för en undersökning, förvärkarna blev allt kraftgare och tätare vi kom in ca halv 6 och undersökningen visade att jag var öppen 3 cm med  1 cm tillgodo så vi kom överens med barnmorskorna att jag skulle ta en promenad runt sjukhuset och komma tillbaka vi 8 tiden. Men med mina förvärkar blev det inte så mycket promenad vi gick upp till Caféterian jag la mig ner och shammi satte på Solsidan haha. Där låg vi i ca 1 timme sen gick vi tillbaka och då var jag öppen 4 cm, så nu var det igång!

---

Vi fick en rum ca 20 över 8 och jag brjade smått med lustgas genom de första förvärkarna tills jag fick EDA:n (epidiralen) sen la jag undan lustgasen och körde utan resten av tiden.

Det var en helt underbar förlossning jag var helt vaken och med hela tiden och jag å shams satt och pratade ända fram tills det att det var dags att krysta. Helt ofattbart hur allt var så lätt! Så här var det inte alls med Lonell, hans förlossning kommer jag knappt ihåg nånting av.

Detta är ju ett tydligt bevis på att alla graviditeter och förlossningar är olika, för både graviditeten OCH förlossningen var helt tvärtemot det med Lionell.

Lionell graviditeten var hur lätt som helst medan förlossningen tog 23 timmar och var en riktig pina, dessutom kommer jag knappt ihåg nått.

Medan Kian graviditeten var en pina ända rån start, jag fick allt negativt en gravid kvinna kunde tänka sig få under en graviditet, medan förlossningen var en riktig Dröm förlossning =)

Jag blev såååå glad så nu är det bara att komma, Förvärkarna håller i sig sen i Tisdags så jag hoppas att det är nånting på G, dom blir allt bara starkare och starkare. Och nu när jag vet att Lillen ligger rätt kanske jag kan slappna av mer tänkte jag =)

Fick även en till liten bid på Lillen i magen där man ser hans ena hand + arm + huvud SÅ SÖT!!

Och det hon sa var att han såg riktigt fin och stor ut :D så kooooom nu vill träffa dig, kanske är det så att jag blir mer avslappnad nu =P

.

---

.

Och Ja men visst är det nog så. kl 8 på kvällen slog det till med en riktig förvärk som hette duga ska ni veta, vart lite fundersam, för jag skulle ju ut å äta med tjejerna Jossan å Emz, Men jag bestämde mig för att klocka värkarna och var endast 3 - 7 minuter mellan dom i ca 1 timma och 45 min.

Så jag ringde in till förlossningen som tydligen hade många som låg å födde just nu =/ Men hon tyckte jag skulle komma in så att dom kunde kika på mig ialf, för som omföderska kan det ju gå riktigt snabbt har jag ju hört.

.

Väl där ca kl 22.00 fick vi vänta ett tag på en undersökning i och med att det var mkt patienter, men väl undersökt kom dom ju fram till att jag bara var 1,5 cm öppen =O men ååååååååå!! BARA!? Aja hon tyckte vi kunde åka hem med lite citadon och vila upp oss under natten så att jag hade sammlat kraft till imorgon, för hon märkte ju att det var på G.

.

Sagt å gjort så åkte vi hem igen, nu åkte vi till Villan till shams mor å far där även lilla sessan och Lionell var, fick nybäddad säng och the å mackor, mums! Sen tog jag en citadon och somnade.

Vaknade dock med jämna mellanrum av förvärkarna som tack vare citadonen inte var såååå starka som innan så de var hanterbara under natten.

Vaknade första gången 10 i 5 super svårt att somna om, andra gången 5 över 7 även denna gång suuuper svårt att somna om sen sista gången vid 5 över halv 9 nu bestämde jag mig för att starta processen "Lillen ska ut" =D haha Och den startades med en rejäääl frukost bestående av fil med Stark och hackad banan i + the och ett glas vatten ;-) de ni!

.

Nu är det bara att köra!

Hon kunde varken säga bu eller bä, för att hon var så osäker, så hon skickade mig på ännu ett ultraljud imorgon kl 13:30 förr att verkligen få det bekräftat hur han verklgen ligger.

Det blir det femte ultraljudet på denna lilla bebbe =P men skönt ändå att dom tar det hela seriöst och inte bara skjuter det fram å tillbaka å hit å dit. Så imorgon får vi det bekräftat och kommentaren jag fick lydde: "Så ligger han nu rätt, ankse du har den lilla ebben i helgen =P" HOPPAS!!!

.

---

.

Men en sak.

Är jag heeelt puckad som absolut inte vill genomgå ett vändningsförsök till med tanke på att de försökte tre gånger på första och det var typ det hemskaste jag vart med om. Inge kul alls. Så vill helst inte testa igen. Inge kul.

Men e jag helt puckad som helst står över ett försök till om det är så att jag måste?

.

Usch de e jobbigt!!